Luftrum

Allt luftrum runt jorden är indelat i flyginformationsregioner (FIR), exempelvis Sweden FIR där Sverige ansvarar för sitt luftrum. Luftrummet indelas i kontrollerad och okontrollerad luft. I det kontrollerade luftrummet ansvarar flygtrafikledning för en säker trafik genom att kommunicera med piloten och leda trafiken när det behövs. I det okontrollerade luftrummet är det piloten som ansvarar för att undvika kollision, men flygtrafiktjänsten kan bistå med information.

Kontrollerad luft finns runt de större flygplatserna är och enbart upprättad då flygtrafikledningen är bemannad. All luft i Sweden FIR mellan cirka 3 000 meter och 20 000 meter är kontrollerad.

Luftrummet kan även innehålla olika begränsningar för luftfarten som restriktionsområden, farliga områden och förbjudna områden. Luftrum indelas internationellt i luftrumsklass A-G, vilket avgör vilken trafik som får förekomma och vilka regler som gäller. I Sverige används luftrumsklass C för kontrollerad luft och G för okontrollerad luft.

Luftrum närmast flygplatsen: Kontrollzon (CTR)

Området närmast flygplatsen, som syftar till att skydda flygtrafik under start- och landningsfas, kallas för kontrollzon (CTR). Inom denna finns flera tidigare nämnda hinderbegränsande ytor. Kontrollzonen är relativt liten och sträcker sig från marken upp till ca 450 meters höjd. Kontrollzonen är närmast att betrakta som ett ”skyddsområde” för flygplatsen som i möjligaste mån skall vara fritt från hinder.

Motsvarande luftrum för okontrollerade flygplatser heter Trafikinformationszon (TIZ).

Terminalområde (TMA)

Under in- och utflygningsfasen till flygplatser med kontrollzon leds flygtrafiken i ett kontrollerat luftrum, sk terminalområde (TMA). Detta har en undersida på cirka 450 meter över marken eller mer. Vindkraft och master under terminalområdet får ej byggas högre än att tillräcklig hinderfrihet för radarledning kan bibehållas.

Motsvarigheten för okontrollerade flygplatser heter Trafikinformationsområde (TIA).